Men det var så. Hon och hennes familj skulle till sin kompis.. Det var is över vattnet så dom bestämmde sig för att ta snöskoten över isen. Dom fick igång den och började sin resa mot sina kompisar. Helt plötsligt börjar isen sprika. Dom åker ner under vattnet och kvävs till döds. Samma dag så kom det på nyheterna. När jag fick reda på dagen efter hon hade dött så grät man så det inte fanns ord till mer. Jag önskade ett tag att det var jag istället som skulle kvävas, jag fattade inte hur jag skulle klara av det. Hade inga ord.

Begravning: Jag var rätt stark från början och grät inte. Jag tröstade istället min mamma och försökte fokesera mig på att detta är den sista gången jag får säga hej då till min bästa vän. När jag la en blomma på hennes kista gå började jag skrika och gråta för det var det alldra sista gången jag sa hej då. Jag minns det så väl. Man kan inte föreställa sig hur ont det gjorde. Varje sommar levde vi tillsammans. Varje gång vi behövde säga hejdå till vrandra blev det jobbigt. Kommer ihåg när vi spelade spel och hade det underbart. Men sen tog det bara slut. Allt var borta...Gråter när jag skriver det här. Det gör ont i hjärtat. Hon har även visat tecken på att hon finns bredvid mig så jag kan alltid ha någon axel och gråta mot. ♥

google bild.